Första gången jag kom till Mendoza på en vinresa i Argentina hade jag planerat att resa över Anderna med buss. Jag hade hört mycket om att ”landsvägsturen”. Vägen når upp till 3000 meter över havet. Landskapet är kalt och kargt, saknar vegetation, nästan som ett månlandskap. Man ska kanske vara försiktig med att inte göra någon form av allt för kraftig fysisk ansträngning, eftersom luften är tunn. Men du har en fantastisk utsikt över de 6000 m höga topparna av Anderna.
Men så blev det inte.
Just den veckan när jag var i Mendoza regnade det i bergen. Regn? Jag såg inget regn alls när jag var på väg från vingård till vingård. Klarblå himmel, varmt väder. Men i bergen regnade det. Regnade som nästan aldrig förr. För första gången på ett hundratal år stängde de vägen över Anderna för trafik. Det hade varit laviner.
Det var i mitten av sommaren, strax innan skördetid. Det var stenlaviner! Jag kände mig inte alls frestad att trotsa vägspärrarna och försöka ta landsvägen över Andernas passage… Så ett kort flygplanshop över Anderna blev det. Inte en dålig upplevelse heller. Vacker utsikt över bergen från ovan.
Men turen kommer turen går. Fast tvärt om denna gång. Turen kom.
Jag fick göra min resa över Anderna nästföljande år. Vägen var reparerad, men det fanns fortfarande stora ärr i landskapet från stenlavinerna. Det var absolut värt att komma tillbaka och värt att spendera en dag på vägen över Anderna. Andlöst hisnande vyer, och inte på grund av den tunna luften. Egentligen, försåvitt du inte gör någon sorts rejäl motion (eller måste rusa till toaletterna) så känner du inte av det låga lufttrycket alls.
Mendozas vinregion i sig är ett fascinerande landskap. Vi åkte att besöka Domaine Jean Bousquet i Uco Valley. I dag är detta en grönskande vingård med en magnifik vy nerifrån över Andernas snöklädda toppar. Jean Bousquet kom hit på 90-talet, emigrant från Frankrike, och började plantera vinstockar. Idag är han en av Argentinas största ekologiska vinproducenter.
Men om man kastar ett öga tvärs över vägen kan man se hur det måste ha sett ut när Bousquet kom hit för 25 år sedan. I stort sett inget växer här utan konstbevattning. Obrukad mark är torr, med några kaktusar, några låga buskar och en massa stenar och sand. Tack och lov har de gott om vatten, vatten som kommer från Anderna, som gör det möjligt att odla vin. Ingenting växer här utan vatten.
Bousquets vinmakaren Miguel Lenin Martinez tog oss runt på vingården och visade oss allt arbete som han har gjort för att få fram vingården till en av de mest respekterade i regionen. Och så smakade vi deras viner förstås. Att började med deras sprudlande mousserande vin, samtidigt som vi njöt av utsikten över deras sjö, deras vingård och över Anderna är en upplevelse svår att slå. De har flera olika viner, allt från fräscha och fruktiga till mer ambitiösa prestigeviner, en del fatlagrade, andra inte.
Det var den perfekta aperitifen före lunch som vi avnjöt på terrassen vid Bousquet privata restaurang.
Några fler läckra vyer från Domaine Bousquet:
Inte långt därifrån finns en annan intressant vingård. Nåväl, ”inte långt” i Mendozaperspektiv. Kanske fyra eller fem kilometer bort. Salentein Vineyards. Jag tyckte att Bodegas Salentein inte såg särskilt imponerande när jag kom, förutom att det var en överraskande stor parkering. Jag förstod varför när jag såg att det var inte bara en vingård utan även ett konstmuseum.
Den underjordiska vinanläggningen, som man inte ser mycket av från ovan jord, är byggd som en amfiteater. Alla fat är staplade i cirklar runt mitten. I mitten finns…. en flygel.
Första gången jag ser en flygel i en vinkällare. Det har sin förklaring. Källaren är byggd med akustiken som i en konsertsal och används också ibland som sådan. Om du står i mitten och pratar hör du din egen röst som reflekteras från alla håll. Mycket märkligt. Nästan spöklikt.
Ett annat mycket minnesvärt besök vi gjorde i Mendoza var på Bodegas Tempus Alba. Många bodegor (vingårdar) i Mendoza är mycket stora och imponerande, åtminstone jämfört med de flesta vingårdar i Europa. Tempus Alba är också imponerande, men liten i jämförelse. Det är en familjevingård, som ägs av Biondolillo-familjen, som gör en del mycket ambitiösa viner. Mestadels röda men även några vita, till exempel deras mycket speciella sauvignon blanc-vin, annorlunda än alla andra sauvignon blanc som jag har smakat.
Sibila Genolet och Mariano Biondolillo visade oss också ett mycket intressant forskningsprojekt som de arbetar på: flera hundra olika kloner av malbec, för att hitta och utveckla de bästa klonerna på de bästa jordarna. Jag har bara sett ett liknande forskningsprojekt tidigare på en vingård, när jag var på vinresa i Rioja i Spanien där Bodegas Roda gör liknande forskning på tempranillo.
Vingårdarna i Mendoza faktiskt utspridda ut över ett mycket stort område med flera dalar och delregioner. De mest kända geografiska namnen är Maipú, Lujan de Cuyo, Valle Uco och Tupungato. Vi bodde i staden Mendoza, som ligger nästan i mitten. Även om det är ganska långt till vissa delar av vindistrikten är det ett mycket bra ställe att bo. Det finns ett bra utbud av hotell och det finns gott om restauranger.
Överallt dit vi kom blev vi utmärkt mottagna. Några fler vingårdar, som jag kan rekommendera att besöka: Bodegas Krontiras, en helt ny biodynamisk vingård; Trapiche, kanske den största av alla med en mycket imponerande vingård; Bodega Carinae, skapad av en annan fransman; den stora Zuccardi; Catena Zapata med dess berömda pyramid; portugisiska ägda Finca Flichman; eleganta Bodega Melipal; familjeägda Bodega Chakana och många fler.
Men vart du än reser i Mendoza, försök att få tillfälle ta landvägen över Anderna. Och hoppas att det inte regnar alltför mycket!
Det finns många olika viner och många vingårdar att upptäcka i Mendoza. Ett utmärkt sätt att utforska vinerna, vingårdar och maten i Mendoza är att komma med på en vin- och matresa till Chile och Argentina med BKWine. Nästa vinresa till Sydamerika är i februari.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Den oförglömliga vinupplevelsen.
