De flesta av oss har nog upplevt det någon gång: man står framför en vinlista på en italiensk restaurang och känner sig fullständigt överväldigad, eller går omkring bland hyllorna i en vinbutik fyllda med namn man aldrig har hört talas om. Elisabetta Tosis nya bok Sip Easy tar sig an precis det problemet, men inte alls på det sätt man kanske förväntar sig. Det här är inte ännu en bok om druvsorter, appellationer eller vindistrikts fakta. I stället är det en praktisk överlevnadshandbok för att faktiskt kunna njuta av vinet på plats: vad man ska säga, hur man beställer, när man ska lita på servitören och varför de viner man älskade på semestern kanske inte finns på hemmamarknaden (men att det är helt okej). Per, som recenserar boken, hittar mycket av samma filosofi som han själv försöker förmedla på sina vinresor: var nyfiken, sök det okända och lita på platsen. Tosis råd fungerar, påpekar han, lika bra i Frankrike och Spanien som i Italien.
Du reser till Italien och vill verkligen njuta av vinet och maten under din resa. Elisabetta Tosis bok Sip Easy – The Relaxed Traveler’s Guide To Navigate Italian Wine With Confidence är en utmärkt guide, men inte alls på det sätt man kanske föreställer sig.
Artikeln, ursprungligen publicerad på Forbes.com, kommer här i utökad form med ytterligare kontext, innehåll, uppdateringar och redaktionella insikter relevanta för BKWine Magazines läsare och andra vinälskare.
Varför reser vi till vinregioner och åker på vinresor? För att bocka av berömda namn på den där beramade bucketlist och dricka mer av det vi redan har hemma (fast kanske lite billigare)? Eller är en resa i vinlandet ett sätt att komma bortom det vi redan känner till och i stället hoppas på trevliga överraskningar, att utforska och att upptäcka? Kanske till och med kasta sig ut i det okända. Om du är mer som den senare sortens resenär, som jag själv är, då är Elisabetta Tosis nya bok något för dig.
Elisabetta Tosi är en etablerad och respekterad italiensk vinjournalist. Hon är specialist på Veneto och Valpolicella, men har rest omfattande i hela Italien och har också ledsagat utländska besökare till många vinregioner. Hon har sett deras osäkerhet och förvirring när de ställs inför en italiensk restaurangs vinlista eller försöker förstå hur de bäst ska få ut något av en vinresa.
Hennes nya bok Sip Easy presenteras som en guide för den som planerar att resa till Italien och vill få ut så mycket som möjligt av sin tid för att njuta av vin och lära sig mer om det på plats. Man kanske förväntar sig att den ska vara full av information om italienska vinregioner, druvsorter, appellationer och liknande. Men så är det inte. Den är helt annorlunda.
I stället är Sip Easy en praktisk handbok i vad man ska säga, vad man ska göra och hur man ska bete sig för att få ut så mycket som möjligt av sin vinupplevelse i Italien. Faktum är att den säger nästan ingenting om vinregioner, druvor och allt det där andra.
Och ändå är den briljant. Det är förmodligen den bästa handbok du kan hitta för att verkligen njuta av och upptäcka italienskt vin. ”Inte en reseguide eller en vinkurs, utan ett italienskt vinöverlevnadskit!” står det i presentationen.
Som en extra bonus fungerar samma metod precis lika bra i vilket annat land du än besöker på dina vinresor.
Hur man helt enkelt kan njuta av vin utan vinkurser
Boken berättar hur du kan utforska det vinland du reser i ur ett praktiskt perspektiv: vad du ska göra och säga på restauranger, hur du hittar de mest spännande vinerna, hur du undviker turistfällorna och hur du ser till att få så minnesvärda upplevelser som möjligt.
Den är personlig och lite egensinnig. Och nästan alltid är råden precis rätt – träffsäkra och mitt i prick.
Det är en praktisk handbok som har ambitionen att ta bort den oro man kan känna när man ger sig in i den ibland nästan outhärdligt komplexa italienska vinvärlden.
”I Italien är vin inte bara en dryck. Det är kultur, historia, berättelser, familjeminnen, landskap, konst och mycket mer. Vin är en av de mest autentiska länkarna till ditt arv och din jord.”
I Italien (eller Frankrike, eller Spanien …) dricker man inte bara ett glas vin. Man dricker också kultur och historia.
”Det är ganska troligt att du känner dig överväldigad av den italienska vinvärlden när du befinner dig i Italien. Ibland kan till och med italienarnas passion när de talar om vin kännas lite överväldigande”, säger Elisabetta Tosi.
Vin är annorlunda i Italien
Hennes bok är en guide som hjälper dig att hitta rätt bland allt detta och känna dig tryggare när du navigerar i den italienska vinvärlden. Den förklarar också en del av de ibland märkliga (märkliga för utlänningar) vanor och traditioner som omger vin i Italien.
Här är några exempel:
Förvänta dig inte att hitta mjuka, lena poolkantsviner i Italien. ”Vin i Italien är gjort för att passa till mat.” Och det gör det på ett utmärkt sätt. Till mat vill man ha viner med en viss tanninstruktur och bra syra, och det är precis vad man ofta hittar i italienska viner.
Att boka och betala för en provning och ett besök
Ett viktigt råd i Tosis bok handlar om att organisera besök. Ja, det finns vingårdar som går att besöka utan att man behöver boka. Man kan bara dyka upp, få en provning, köpa flaskor om man vill och kanske till och med äta något. Men det handlar oftast om de stora turistinriktade anläggningarna, där besöken passar den som bara vill dricka lite vin, men mindre bra för den som vill få en inblick i vad vingården faktiskt gör.
Därför är det, förutom hos de allra största och mest turistiska vingårdarna, nödvändigt att kontakta producenten i förväg och boka ett besök. Ja, det är en begränsning, en komplikation. Men det är också på sätt och vis ett tecken på respekt. Vingården är oftast ett litet familjeföretag, och de sitter inte bara och väntar på att besökare ska dyka upp, de har fullt upp någon stans med att driva verksamheten.
Ett besök och en provning kan kosta allt från ingenting till långt över 100 euro. Vanligtvis är de större producenterna dyrare. Ibland dras kostnaden av om man köper några flaskor. Om besöket är gratis bör man av artighet åtminstone köpa några flaskor. Förhoppningsvis var de bra. Säkerligen var de bra. Elisabetta Tosi förklarar detaljerna kring detta mycket ingående.
Som en utvikning (som inte har med boken att göra) kan jag tillägga att vi, som researrangör som ofta organiserar vinresor i Italien, ibland tycker att prissättningen för vingårdsbesök i Italien är förbryllande och ibland inkonsekvent. Vissa italienska vingårdar tar ut rejäla avgifter, säg 50–70 euro eller mer för en provning av fyra enklare viner ur standardsortimentet. Dyrt och inte särskilt minnesvärt. Detta händer förvånansvärt ofta i Italien (oftare än i andra länder). Högt pris för ganska litet värde.
Varför inte i stället ta tillfället i akt att imponera på besökaren med något speciellt och minnesvärt? Man har möjlighet att göra besökaren till en ambassadör för sina viner, men erbjuder i stället en måttligt intressant upplevelse. För den som är van vid provningspriserna i Napa Valley kommer dock allt att verka billigt.
Kuvert? Bröd?
Ofta finns det en liten avgift på notan på italienska restauranger som kallas coperto – helt enkelt en kuvertavgift, så som det inte sällan var förr i Sverige. Den förklaras ofta på notan som en avgift för brödet, och den tas ut även om du inte har beställt något bröd.
”Jag var tvungen att betala för coperto på restaurangen, men jag beställde ju inte brödet!”
Detta är en mycket gammal tradition som går tillbaka till medeltiden (och som också finns i vissa andra europeiska länder). Ursprungligen handlade den om att du fick en plats på restaurangen och ett tak över huvudet. Tosi konstaterar torrt att detta är en obetydlig kostnad jämfört med den i praktiken nästan obligatoriska och i dag ofta orimligt höga drickskulturen i USA. Så varför bli upprörd?
Jag drack ett fantastiskt vin – men jag hittar det inte hemma
Vissa vinresenärer blir besvikna över att en del av de fantastiska viner de provade under resan inte går att få tag på hemma.
”Acceptera att vissa viner bara finns där de tillverkas”, säger Tosi.
Men jag skulle säga att det är ännu bredare än så. En av de viktigaste poängerna med att resa är just detta: att hitta sådant som inte finns hemma.
Och dessutom: alla marknader har inte alla viner. Det kan vara en särskilt smärtsam insikt för resenärer från den svenska monopolmarknaden, där många har lever i föreställningen att nästan alla världens viner går att hitta i Sverige. Men så fungerar det naturligtvis inte.
Det finns naturligtvis möjligheten att: a) skicka hem viner från producenten (vilket inte alltid är så enkelt), eller b) ta reda på om producenten du gillar har en importör nära dig.
Är tradition kvalitet?
Tosi har också en del mer konkret information om hur man ska förstå det italienska klassificeringssystemet för vin. Till exempel betyder inte DOC (Denominazione di Origine Controllata) och DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita), riserva, classico, superiore och andra beteckningar som man kan hitta på en etikett nödvändigtvis att vinet håller högre kvalitet. De är snarare tecken på att vinet följer vissa regler och bestämmelser och kommer från en specifik plats, ofta mycket nära förknippat med traditioner.
Av den anledningen kan det löna sig att gå utanför eller bortom dessa ”hedersbeteckningar” och prova en ”enkel” IGT eller till och med en vino di tavola. Går man tillbaka några decennier minns man kanske hur de numera berömda supertoscanarna gjorde sitt genombrott: rebeller som (på den tiden) vägrade följa regelverket och därför sålde sina viner som enkel vino di tavola. I dag hör de till världens mest berömda viner.
Att välja vin på restaurang och i vinbutik
Tosi har många utmärkta råd om hur man beställer och dricker vin på restaurang.
Gör så här: Be om råd. Lita på lokala viner. Låt servitören hälla upp det första glaset. Håll glaset i stjälken.
Gör inte så här: Be inte om is i vinet (även om det faktiskt kan vara helt rimligt i vissa situationer – en varm sommardag när vinet serveras för varmt och dessutom är av ganska enkel kvalitet). Lukta inte på korken (du kommer ändå inte att märka något). Fyll inte glaset för fullt. Lyft inte glaset för att möta flaskan… Beställ inte söta läskedrycker till maten – italienarna anser att sockerhaltiga drycker förstör smaken av god mat (och de har rätt!).
Men viktigast av allt: ”Koppla av. Italienare bryr sig om vin, men de bryr sig ännu mer om att njuta av stunden. Ett leende och en gnutta nyfikenhet uppskattas alltid, även om du bryter mot en regel eller två…”
När man beställer vin på restaurang eller köper vin i en butik har hon ytterligare ett utmärkt råd. Många börjar leta efter något de känner igen: ”Äntligen ett vin jag känner igen – det tar jag.” Det är precis fel sätt att gå till väga om man vill upptäcka det spännande italienska vinlandskapet. Här håller jag helt med henne. ”När du granskar en vinlista eller en butikshylla, sortera mentalt alternativen i ’druvor jag har hört talas om’ och ’druvor jag inte har hört talas om’. Börja sedan med den andra kategorin.”
Det är det perfekta rådet för att komma hem från Italien med mer kunskap och fler njutbara vinupplevelser. När du får chansen: välj en druva du inte känner igen, en vinregion du aldrig hört talas om, en producent du inte alls känner till. Prova något nytt och något annorlunda. Varför skulle du resa långt bort för att smaka sådant som du kan dricka hemma?
Mat och vin i kombination
Ett annat ”svårt” ämne som Tosi tar upp i boken är kombinationen av mat och vin. Hennes råd är enkelt: att kombinera mat och vin är inte komplicerat; det är enkelt. Det är ett ämne där så många författare har ägnat sida efter sida åt att försöka förklara hur man hittar den perfekta kombinationen. Men den perfekta kombinationen finns inte. Utom på en specifik plats vid ett specifikt tillfälle – då kan den vara perfekt.
Den enklaste regeln är ”kombinera lokalt med lokalt”, men även det handlar egentligen bara om praktiska erfarenheter. Traditionella regler är i bästa fall just det: traditionella. I värsta fall är de dåliga råd. Våga prova. Var nyfiken. Överintellektualisera inte.
En sak Tosi nämner är något som man sällan talar om, men som är mycket logiskt: ”drick efter årstiderna”. Vissa råvaror finns på menyn eller på marknaden under våren: sparris, ung pecorino, lamm – och de passar bra tillsammans med vårens viner. På hösten är det tid för kraftigare mat, till exempel grytor. Då är det också säsong för kraftigare viner: piemontesiska viner, Bolgheri-viner, apulienviner.
Eller för att använda Tosis egna slutord: ”Det italienska sättet att kombinera vin och mat handlar egentligen inte om vin alls. Det handlar om platsen. Någon gång under din resa kommer du att sitta vid ett bord som är lite vingligt, på en terrass med utsikt över något vackert, och någon kommer att ställa fram en tallrik mat framför dig som du inte riktigt förstod när du beställde, tillsammans med ett glas vin som du troligen aldrig har hört talas om, gjort på en druva vars namn du inte kan uttala. Och allt kommer att vara perfekt. Inte för att du följde en regel, utan för att du litade på platsen. Det är det italienska sättet.”
En bok för den nyfikne vinälskaren
Sip Easy – The Relaxed Traveler’s Guide To Navigate Italian Wine With Confidence är en egenutgiven bok som finns tillgänglig på Amazon. Som sådan är den inte den mest eleganta boken, men på sätt och vis speglar det också dess budskap. Gör inte saker mer komplicerade än de behöver vara och döm inte ett vin efter en snygg etikett (eller en bok efter en påkostad design).
Sip Easy finns på Amazon här (och även på andra nationella Amazonsajter). Det är en liten investering för en mycket större njutning.
Det kan verka lite överväldigande med en bok på så många sidor som inte lär ut fakta om italienska viner, utan i stället handlar om hur man ska ”bete sig”. Och jag håller kanske inte med om varje enskilt råd. Till exempel är det helt acceptabelt (för mig) att lägga is i ett vin om det serveras för varmt och dessutom inte håller någon särskilt hög kvalitet. Och jag är inte säker på att det är meningsfullt att använda vissa av de italienska fraserna i boken när man ändå inte kommer att förstå svaret. Men varför inte? Åtminstone kommer det antagligen att resultera i ett leende.
Men Sip Easy är en perfekt reskamrat, tillräckligt kort för att läsa på flyget till Italien och full av tips som gör att du får mer ut av ditt vinupptäckande. En bok för den nyfikne vinentusiasten.
Råden gäller dessutom inte bara Italien. De fungerar lika bra i Frankrike eller Spanien och i nästan alla andra vinregioner. Var nyfiken. Ställ frågor. Leta inte efter sådant som du kan hitta hemma, utan prova det du inte kan hitta hemma. Utforska!
Jag reser mer än en tredjedel av året, på grund av mitt arbete som vinjournalist och vinresearrangör. Jag reser mycket i Italiens många vinregioner, men också i många andra vinländer, och en av de bästa sakerna med det är att upptäcka nya saker, sådant jag inte kände till tidigare.
Vad är poängen med att resa om det bara handlar om att dricka sådant som jag kan få tag på hemma?
När jag läste boken kom jag faktiskt flera gånger på mig själv med att småle och tänka: ”Det där är precis den typen av råd jag själv skulle ge.”
Och slutligen
Om du är nyfiken på att upptäcka vin och gastronomi, i Italien eller i andra vinländer, då finns det inget bättre sätt än att komma på en av BKWines vinresor! Och prova alla Elisabetta Tosis råd i praktiken.
