Portvin är förstås fortfarande det allra viktigaste vinet för vinproducenterna i Dourodalen. Det märker man snabbt när man är på vinresa i regionen. ”Bordsvinet”, dvs det som inte är starkvin, har nyligen fått mycket uppmärksamhet och blivit – med rätta – populärt. Men det är fortfarande portvinet som är kärnverksamheten. Det kan man inte undvika att märka när man reser runt. Men vem skulle vilja undvika det?
En aning förenklat kan man dela in det i:
Ruby: tappas tidigt på flaska. Finns både enklare och mer seriös.
Vintage: årgångsport, som görs ”deklarerade” årgångar. Tappas tidigt på flaska och ska lagras länge. Finns även late bottled vintage (LBV) som är ett vin av ”vintage-stil” som har fått ligga några år längre på fat.
Tawny: port som lagrats länge på fat och då får en lite mer avrundad och mjukare karaktär. Finns även med ungefärlig åldersindikation: 10-årig, 20-årig, 40-årig osv, och med årgångsbeteckning: colheita.
Tawny har, med rätta, börjat bli mer och mer eftersökt och kan vara utsökt goda att dricka. De lite äldre varianterna kan också bli tämligen kostsamma…
Och man ska inte heller glömma det vita portvinet. ”Vinkännare” har länge sett ner på det vita portvinet, white port, och ansett det vara ett enkelt och sötsliskigt vin. Det har kanske delvis varit sant men på senare tid har vi haft tillfälle att prova flera vita portvin som varit alldeles utsökta. Värt att prova.
Nu finns det till och med roséport. Efter en regeländring för några år sedan blev det tillåtet. Ännu är det bara en handfull producenter som försökt sig på att göra roséportvin. Och att döma av de få exemplar som jag provat så finns det ingen orsak till att fler skulle ge sig på det.
Läs mer om Dourodalen i t.ex. dessa artiklar:
- Dourodalens vindlande flod och terrasserade vingårdar – Munskänkarnas Årets Vinort
- Dourodalen: Vindistrikt och vingårdar
Ta en titt på vårt program för en vinresa till Dourodalen i Portugal.
