En kort introduktion till ett spännande vindistrikt i Portugal
Jag minns mycket väl en bild från Dourodalen som jag såg i en vintidning för kanske femton år sedan. Jag hade aldrig varit i Douro men kände till de terrasserade vingårdarna. Bilden var fantastisk. Man såg vingårdarna i stort sett uppifrån. ”Tänk, fotografen har varit uppe i helikopter och tagit bilder!”, tänkte jag.
Men så fel jag hade. Det var ingen helikopter inblandad. Det vara bara så att Dourodalen har hisnande branta sluttningar och vägar som vindlar sig upp på topparna. Fotografen hade bara stannat till i en vägkrök och tagit en bild nedåt.
Hisnande. Spektakulärt. Fantastiskt vackert. Det är ord som man kommer att tänka på.
Har man aldrig varit i Douro så är det något man bör åtgärda. Det är annorlunda än de flesta andra vindistrikt jag känner till och utan tvivel ett av de mest spektakulära vinlandskap som finns.
Därför var det en utmärkt idé av Föreningen Munskänkarna att utnämna Dourodalen till Årets ”Vinort”.
Idag gör man både de berömda starkvinerna, portvin, här och bordsviner (”lättviner”, dvs vanliga oförstärkta viner) som snabbt klättrat upp i världsklass i kvalitet.
Reser man hit till Dourodalen så blir det en dubbel upptäcktsfärd. Man kommer att få uppleva en stor spännvidd av portvin: allt från relativt anspråkslösa ruby (men som också kan vara av nog så hög klass), över tawnies som etablerat sig som starka konkurrenter till toppvinerna, årgångsportvinerna, eller vintage om man ska prata lokalspråk.
Men upptäcktsfärden är kanske ännu mer fylld av överraskningar när man ger sig in på ”bordsvinerna”. Om jag en gång för alla poängterar att ”bordsvin” inte på något vis är en referens till enkla viner, utan bara en kontrast till starkvinerna, så kanske jag kan sluta med citationstecknen. Sedan ett par årtionden tillbaks har de blivit en allt mer betydande del av produktionen hos många vinproducenter här i Dourodalen. De är i allra högsta grad värda att upptäckas mer!
Kanske borde alla börja använda den terminologi som många vinproducenter har: när man pratar om portvin så säger man förstås port, men om man säger Dourovin så menar man uteslutande bordsvinerna, de icke-förstärkta vinerna.
Geografi
Dourodalen följer, uppenbarligen, floden Douros lopp från öster mot väster. Floden har sin källa i Spanien, där den kallas Duero. Den slutar i Atlanten.
Vid Douros mynning ligger tvillingstäderna Porto (förr kallad Oporto), och Vila Nova de Gaia. Porto är den större av de två, är ”huvudstaden” och det ekonomiska centrumet. Vila Nova de Gaia är staden där alla portvinshusen förr hade, och fortfarande har, sina källare, s.k. port lodges. Många av dem kan man besöka och beundra alla hundratals, eller tusentals fat som ligger där fyllda med portvin.
Porto är också det självklara valet för att starta en vinresa längs Dourodalen. Man har en stor och modern flygplats nära centrum. Staden har gott om hotell (även om det kan vara svårt att få rum i säsong) och restauranger.
Man får räkna med en och en halv timmes bussfärd österut innan man kommer fram till vindistrikten.
Huvudorten uppe i vinområdet heter Peso da Regua. Den ligger visserligen längs floden men är inte känd för sin charm. De flesta resenärer väljer istället att stanna till i Pinhao, som är en charmig liten by mitt i en flodkrök, eller att ta in på något av de många vingårdshotellen. Men faktum är att härbärgering är en trång sektor i Douro, så vinreseresenären gör klokt i att planera i förväg. Eller förlita sig på en pålitlig vinresearrangör!
Det är här uppe landskapet förändras till något nästan osannolikt, med slingrande floder, smala vägar med hårnålskurvor, och byar som klänger sig fast på bergssluttningarna. Och här och där på en bergstopp ser man en vinanläggning.
Det är välförtjänt att Dourodalen finns med på UNESCOs lista av världsnaturarv.
Vindistrikt och vingårdar
Ser man på Dourodalen som ett vindistrikt (och inte som en del av landet) så delar man in det i tre olika regioner: Baixo Corgo, Cima Corgo och Douro Superior. Corgo är namnet på en av bifloderna. Läs mer om Dourodalens tre delregioner här.
Druvor
Här i Dourodalen hittar man inte många kända ”internationella” druvsorter. Den mest kända druvsorten är not touriga nacional, som till och med börja nå internationell berömmelse. Tar man touriga nacional tillsammans med touriga franca, tinta roriz (tempranillo), tinta cao och tinta barroca så har man täckt in en stor del av produktionen.
Men det finns ett flertal andra lokala druvor. Det lär vara ett hundratal tillåtna. Till exempel: sousao, tinta amarela, bastardo, gouveio, malvasia fina, rabigato, and viosinho.
De flesta viner är en blandning av flera druvsorter. Det finns dock undantag, speciellt bland bordsvinerna.
Tre olika sorters portvin, plus två bonus
Även om ”bordsvinerna” (dvs det som inte är starkvin) blir mer och mer känt och populärt så är portvinet det viktigaste för vinproducenterna i Dourodalen.
De kan delas in i tre klassiska kategorier:
- Ruby
- Vintage
- Tawny
Och två ”moderna” kategorier:
- Vitt portvin, och sedan helt nyligen
- Rosé
Läs mer om de olika sorternas portvin här.
Värt en resa
Michelins formidabla turistguider, de s.k. Gröna Guiderna, har tre olika klassificeringar av sevärdheter: en till tre stjärnor, precis som deras restaurangbedömningar. En stjärna betyder ”intressant”, två stjärnor betyder ”värt en omväg”, och tre stjärnor betyder ”värt en resa”.
Dourodalen är definitivt trestjärnig. Douro är värt en resa!
Ta en titt på vårt program för en vinresa till Dourodalen i Portugal.
